Galningar som försöker ta sig nerför rasande forsar och vilda virvlar under tillsynes okontrollerade former i minimala kajaker. Det är vad forspaddling är för många. Jag har visserligen paddlat en del havskajak men nu kände jag att det var dags att ta det hela ytterligare ett steg och prova på den mest extrema formen av kajakpaddling, nämligen forspaddling. Forspaddling ska inte förväxlas med forsränning där man använder uppblåsbara gummibåtar för att ta sig ner.


Kursgården för forspaddling

Eftersom jag hade lite förkunskaper i kajakpaddling valde jag att hoppa på en tvådagars grundkurs som skulle ge mig tillräckliga förkunskaper för att kunna fortsätta på egen hand med en kompis i lugnare forsar. Att lära sig konsten med forspaddling visade sig vara lite svårare än jag kanske hade trott från början men tack vare duktiga instruktörer och trevliga kamrater under kursen blev det hela en mycket positiv upplevelse.


Genomgång på vattnet i våra kajaker

Jag anlände till kajakcentret redan kvällen innan kursen och checkade in i stugan som skulle bli mitt hem två dagar framöver. Några av mina andra kurskamrater hade redan anlänt när jag kom fram och snacket om forspaddlingskursen drog igång direkt samtidigt som en god middag tillagades i köket. Till ljudet av forsen bara 30 meter bort somnade vi allihop och morgonen efter var det samling redan klockan nio.


Erik, grundaren av kajak.nu

Efter en kort presentation gick vi ut och valde ut våra kajaker som skulle bli våra bästa polare för resten av helgen. Med hjälp av dessa baljor skulle vi ta oss nerför forsar som såhär i början av kursen såg omöjliga ut att ta sig nerför. Det första vi gjorde efter kajakvalet var att ta oss ner till den lugna delen av älven och känna på kajakerna. I jämförelse med en havskajak är dessa forskajaker sjukt manöverbara och vänder bokstavligt talat på en femöring. Någon kursstabilitet på plattvatten som med havskajaker är alltså inget man kan förvänta sig av en forskajak.


Den mindre kanan för forskajaker

Efter några frivilliga och ofrivilliga vurpor i vattnet var det dags att åka bil uppströms och prova på de första riktiga forsarna. För att öka självförtroendet åkte vi kana nerför en brant gräsbrant ner i vattnet från parkeringen, bara den korta åkturen nerför branten gjorde hela resan till kursen värt besväret.


Vår forskajak-instruktör Daniel

Efter varsin åktur nerför kanan fortsatte vi att öva på traversering med kajakerna, alltså sidoförflyttning tvärs forsen med kajakens nos pekandes mot det forsande vattnet. Detta följdes av svängar i forsande vatten i en härlig harmoni av fler vurpor och wet exits. Vattnet från älven började vid det här laget börja smaka riktigt gott och jag började även vänja mig vid att se botten på älven i ett uppochnervänt läge hängandes under kajaken. Samtidigt övade vi hela tiden på att försöka välja rätt spår i forsen så vi skulle undvika dessa uppochnedvända situationer. Tack vare vår duktiga instruktör Daniel kändes det alltid tryggt att klanta sig, på något sätt var han alltid där med sin kajak så fort någon av oss plurrade och hjälpte oss upp. Efter en hel dag av spännande forspaddling och en kunskapsnivå som har skjutit i höjden var det dags för att runda av i den vedeldade badtunnan med varsin kalla öl i handen och snacka om hur dagen i den tidvis dånande forsen och det oktoberkalla vattnet var. Vi passade också på att googla på de forsarna som skulle bli aktuella efter en efterlängtad sömn i våra varma, och torra sängar. Dagen efter skulle det bli dags för eldprovet i form av kärringforsen och hällen.


Läskig forspaddling

Väl framme vid den dånande kärringforsen den andra dagen kände vi oss lite osäkra om vi verkligen skulle klara av den hittills värsta forsen som vi har blivit ställda inför. Med ökad puls inför det som skulle komma kanade vi ner i vattnet från gräsbranten. Redan på håll såg vi att denna nerfart skulle slå allt vi hittills har provat. Med adrenalinet på topp åkte vi en och en nerför kärringforsen som vi bara en kvart innan hade rekognoserat. Tankarna for runt i huvudet, var det till höger eller vänster om den stora stenen, och sen då? Väl i forsen går gick det snabbt, allt hände instinktivt och det var svårt att hålla tillbaka glädjetjuten när vi väl kom ner. VILKEN KÄNSLA!


Härliga forsar i kajak

Att klara av en utmaning som bara något dygn, eller rentutav några minuter innan verkade totalt omöjligt är en fantastisk känsla. Det tog inte många minuter innan glädjeruset övergick till akut abstinens efter ytterligare en adrenalinrutsch. Dagen fortsatte på samma sätt och vi blev skickligare och skickligare efter varje fors som vi passerade. Vid dagen slut började både huvudet och armarna kännas som spaghetti och det kändes riktigt bra att återigen sätta sig i den varma badtunnan och låta kropp och själ återhämta sig. Till ljudet av den dånande forsen som under helgen har bjudit på så mycket glädje och utmaningar kände jag hur jag nästan föll i trans och började drömma om nästa gång jag får sätta mig i en forskajak.