De flesta har nog sett, eller i alla fall hört talas om bungy jump. Runt millennieskiftet kunde man se kranar på varenda festival värda namnet och det fanns även fasta kranar utplacerade lite här och var i Sverige. Mitt första hopp gjorde jag 1997 – alltså för tio år sedan från en 60 meterskran som var placerad bredvid Gröna Lunds parkering. Jag gillade upplevelsen så mycket att jag hoppade en gång till den sommaren samt åkte ner till Schweiz två år senare för att göra James Bond hoppet från Versascadammen. Det hoppet var nästan fyra gånger högre och var hela 220 meter högt.


Härligt fritt fall bungy jump

En upplevelse som bungy-jump glömmer man inte i första taget och ju mer man mognar desto mer uppenbart blir det att detta är ingenting man ska pyssla med om man vill bli gammal. Men som man säger – hellre ung och glad än gammal och sur över att man inte hoppade när man kunde. Detta är därmed den perfekta presenten om man vill ge bort en födelsedagspresent, bröllopspresent eller varför inte julklapp?


Ansvarsfriskrivning innan bungy-jump

Där stod jag där en vacker augustieftermiddag och kollade in läget återigen – kan detta bli dagen då det ska hoppas igen? Platsen var Nacka vid vattnet och det var en hel del båtar som passerade med passagerarnas beundransvärda ansikten vända mot kranen. Även på kajen satt det en del fikande människor och kollade på. Innan jag bestämde mig passade jag även på att kolla på materialet och det märktes att säkerhets-tänket har utvecklats under de senaste åren. Bland annat har man nu börjat med inbyggda säkerhetslinor i repen. Det är alltså en inbyggd slinga som ska ta upp fallet ifall allt går fel. Numera har man även på sig en kropps-sele som backup, om remmarna kring vristerna skulle gå sönder.


Snöret som livet hänger på

Våra hopp genomförs på flertal platser i Sverige. Flera platser tillkommer allt eftersom. Hopphöjden i Stockholm är 55 meter samt 80 meter i Skara.


Lämnar korgen efter uthopp, dags för bungy jump

Nu till det roliga! Efter att ha tömt fickorna och blivit uppassad av tre funktionärer som alla dubbelkollade att allt var ok var det dags att ställa sig i korgen för att bli upphissad 55 meter i luften. Att bli upphissad till toppen tog knappt en minut, nerfarten skulle garanterat bli snabbare. Allteftersom människorna under oss blev mindre och mindre blev också utsikten mer och mer fantastisk, men även tiden för att hoppa närmade sig med stormsteg. Väl uppe repeterade vi hur vi skulle göra och sen var det bara att skrida till verket.


Nu bär det av uppåt under bungy jumpet!

Fem, fyra, tre, två, ett – BUNGY skrek hoppledaren. Redan vid tre började jag falla ut - jag kunde helt enkelt inte vänta längre. Alla celler i hela kroppen skrek, gör det inte! Ändå visste jag att det är säkert och hjärnan lyckades övertala resten av kroppen att slänga sig ut från den annars dödshöga kranen. På vägen tilltog bruset alltmer kring öronen och farten ökade snabbt. Jag hann lägga märke till att jag låg lite snett i luften och hur luftpartiklarna letade sig mellan mina lite kallsvettiga fingrar innan gummirepet bara några meter från vattenytan började bromsa upp mitt fall. Jag skrek av förtjusning och kunde knappt vänta på det som skulle komma; tillbakastudsen. Försiktigt men ändå kraftfullt drog den kraftiga gummisnodden tillbaka hela min kroppsvikt från vattenytan och slungade mig åter cirka 45 meter upp i luften. På toppen är man helt viktlös och kan för en kort stund njuta av det som astronauterna får uppleva i rymden – total viktlöshet!


Full fart under bungy jump

Efter ytterligare några studsar var det dags för landning. Personalen på marken gav signalen att det är dags att dra mig uppåt längs en slinga så personalen ska ha lättare att ta emot när jag väl närmar mig terra firma.


Apan Lasse hänger i lianen efter bungy jump

Väl på marken kunde jag knappt vänta till nästa hopp – som förhoppningsvis blir av väldigt snart


Lasses min säger nog allt om hur det är att hoppa bungy jump


Klicka här för att se videon i separat fönster