Vi använder dessa föremål varje dag men de flesta av oss har egentligen ingen aning om hur dessa föremål faktiskt tillverkas. Jag talar givetvis om glas. Det kan vara dricksglas, tallrikar, vasar eller vanliga skålar. Det var med stor nyfikenhet jag åkte till slottet tillika kulturcentret utanför Märsta för att få skapa mitt alldeles egna glasföremål. Här nedan kan du läsa reportaget om vår upplevelse glasblåsning.


Instruktioner av mitt glasguru om glasblåsningen

Henrik och jag var tidigare iväg och skapade våra egna keramikmuggar och nu var det alltså dags att utöka vår vackra kontorssamling med ytterligare ett mästerverk.


Stora lokaler lämpliga för stor grupper

Upplevelsen började med en fantastiskt god lunch i restaurangen som är inhyst i samma stora lokal som själva glasblåsningen äger rum. Lokalen är egentligen en gammal lada som har byggts om i två plan i fantastiskt ljusa färger och transparent arkitektur. Trots att byggnaden är runt 200 år gammal ser denna byggnad ut att vara ritad efter dagens ljusa och luftiga ideal.


Förväntansfull inför glasblåsningen

Efter den utsökta lunchen var det dags för själva upplevelsen. Att uppleva hettan från ugnarna och skapa mitt eget föremål som förhoppningsvis kommer att finnas kvar för beskådan många år framöver. Detta med hjälp av lite värme och primitiva verktyg. Det här med glasblåsning visade sig bli lite svårare än jag kanske hade tänkt mig från början. Visste du till exempel att det krävs tre ugnar för att färdigställa ett glasföremål?


Olika modeller att välja mellan

Jag och min glasblåsarguru tillika instruktör började med att välja modell samt färg på föremålet. Jag valde att göra en liten godisskål som i slutändan skulle bli grönprickig. Glaset färgas med hjälp av malen färgat glas. Hur färgen påverkar glaset beror på hur grovkornig det färgade glaset är. Vill man ha ett helt grönt glas använder man sig av pulveriserad grönt glas, ska man ha lite mer prickig karaktär på glaset används ett mer grovkornigt glas.


Staven doppas i det flytande glaset

Glasblåsningen börjar med att en ihålig stålstav doppas i det flytande glaset två gånger. Genom att konstant snurra stången och samtidigt luta den uppåt eller neråt formar man glasklumpen till lämplig storlek. Det här låter enklare än vad det egentligen är. Snurrar man för snabbt eller långsamt blir resultatet en banan som snabbt ligger på golvet och stelnar i en högst oestetisk form. Efter att rätt storlek och rundhet har uppnåtts genom snurrandet i olika vinklar rullar man glaset i färgen som ska ge glaset sin karaktär. Mitt val föll på grovkornigt grönt glas som skulle göra min skål sådär vackert prickigt som exotiska frukter eller åttiotalstapeter.


Glasmassan rullas i färgsatsen

Efter rullandet i det färgade glaset förflyttade vi oss till ugn nummer två som inte är riktigt lika varm som den första smältugnen. Här gällde det att långsamt värma upp ytskiktet så att pulvret sakta smälte ihop med glasmassan – givetvis under konstant snurrande. Detta visade sig inte heller helt enkelt så min instruktör fick hoppa in flera gånger och hjälpa mig reda ut situationen. Tur att det finns experter!


Ugn nummer två för glasblåsning

Nu var det dags för det coola i det hela! Nämligen att blåsa själva glaset. Första gången man blåser in luften får man blåsa ganska hårt. Jag blåste kanske lite för hårt men hann avbryta innan bollen blev för stor. Efter den första blåsningen värmde vi upp glaset i ugn nummer två igen och förflyttade oss till formen som skulle ge glaset dess runda form. Samtidigt som jag återigen blåste in luft i den heta glasbollen snurrade jag på stången.


Lasse sitter på bänken och formar glaset

Efter denna delikata manöver var det dags att sätta sig på bänken och börja öppna upp glaskulan som sakta skulle omvandlas till Sveriges kanske vackraste skål. Detta manöver fick göras om ett flertal gånger innan jag blev nöjd med formen. Utan att gå in på alla detaljer kan jag i alla fall säga att min skål till slut lossades från pinnen och placerades i den tredje ugnen som under cirka två timmar skulle kyla ner min glasskål till rumstemperatur. Att glaset kyls ner långsamt är viktigt för att inte glaset ska spricka, känsligast är intervallet mellan 400 och 500 grader Celsius fick jag lära mig.


Har kommit en bit i processen

Att få prova på glasblåsning är verkligen en kul upplevelse. Ett presentkort på denna upplevelse passar bra att ge bort till exempelvis 50-årsbarnet, som bröllopspresent eller varför inte som en aktivitet under möhippan eller svensexan. Eftersom det är stora lokaler går det även bra att köra detta som en gruppaktivitet, upp till åtta personer i timmen kan blåsa sitt vackra glas. Att få förståelse för hur dessa föremål tillverkas gör inte bara att jag uppskattar glas mycket mer nu, utan också att jag kommer att påminnas om en mycket trevlig upplevelse varje gång jag tar ett vackert glasföremål i handen för en lång tid framöver.